En morgon när jag vaknad så hittade jag det här gamla bruna bordet utanför min dörr.
Slängde snabbt in det i vardagsrummet ifall någon skulle ångra sig.
Nu har det stått en hel sommar på min balkong & utsatts för väder & vind, innan det fick smaka på vitfärgen.
Jag visste först inte vart jag skulle ställa det, men sen fick Ikea-bordet i hallen ge vika, & tur var väl det för det vart kanonbra om jag själv får säga det?
Nu ska jag bara piffa lite i hallen & på bordet så är det perfekt. Under bordet står nu en gammal låda med plädar & filtar!
Så tack du som hade tröttnat på bordet!
Nu ska jag ner på Cervera & be dem laga min Kitchen Aid, för den har pajjat i låsgrejen.
Kamar till er.
11 kommentarer:
Oj! Grattis!! Det var allt en riktig snälling som gav dig det fina bordet!!! Blev hur fint som helst!!
kram, Marita
Bordet ser jättefint ut.
Blev bra med den vita färgen.
Ha de bäst !!
Nilla
Vilket mysigt bord. Blev hur fint som helst. Varför kan in ingen ställa något sådant utanför min dörr?//Lena
Blev jättebra! Är lite svag för små bord jag :)
En gång hade jag ställt ut mitt lilla skavda lindblomsgröna bord i trappen, då vi höll på att flytta..
Och uppepå stod en kartong med lite joks i..vi bodde högst upp, vi o en äldre dam.
Vips var det borta!!
Snacka om att jag vart snopen..
Haha..så kan det gå..just nu har jag ett vitt litet bord som står ute i trädgården för patinering..hihi- så man är!
/Sophia
Ibland har man tur...
En fin blogg har du med mycket att bli inspirerad av.
Ha en trevlig kväll, Theresia
Har ett liknande bord i vårt vardagsrum, fast det är inte vitmålat. Ditt blev ju jätte fint i vitt!:)
Kram
Finemang med gratisbord! Snyggt vitt!
Kram/Mira
Ps.Passar på att tipsa om en utlottning jag har hos mig nu, välkommen in!
Hihi, gratis är gott som sagt var *blink*. Snyggt blev det också!
Kramis/Heléne
Hej Emma!
Häromdagen hittade jag till din blogg och ser att du verkligen har skaparlust. Jag är utbildad bildpedagog och anser att just lusten till skapandet är en viktig drivkraft, liksom de kreativa processerna och inte minst - det personliga bildspråket.
Att träna upp förmågan att lita till sin egen kunskap kring form, färg och komposition för att ha en egen plattform att stå på är det som bär och håller i längden.
Jag har under en längre tid intresserat mig för kalligrafi som konstform och har, lite på avstånd, följt Ylva Skarps konstnärliga utveckling (via bla. Kalligrafiska kretsen som är en intresseförening för såväl proffs som amatörer) och när jag fick se att hennes eget bildspråk utnyttjas så här - då reagerar jag såklart.
Jag hoppas att du kan förstå att du passerat en gräns och försöker att börja i andra änden så att säga: Att ta vara på det som är genuint Du.
Först då kommer det att bli bra (och inte vara ett projekt som betraktas lite hånfullt utifrån av alla oss som uppskattar genuint skapande).
Vänliga hälsningar Jessica
Jessica:
Du tappade mitt intresse i andra meningen, sorry! & även många andras också för att vara ärlig!
I nuet är vi otroligt många som skapar & får inspiration från varandra & att all inte passar alla mår så vara!
Jag är mycket nöjd över det jag på FRI HAND kan skapa & tänker så fortsätta vara! Det är inte alla som klarar av det tyvärr.
Kalkylering i alla former däremot känns trist och färglöst!
Välkommen åter ;O)
Men Herregud, vad menar människan (Jessica)???
Bra svar där, Emma ;) Jag tycker att du är jätteduktig att texta på frihand!! Man behöver inte vara utbildad för att ha en konstnärlig hand... Den rätta känslan är viktigast!! Det är väl genuint i alla fall!!
Handlar om avundsjuka kanske?
Många kramar Katarina.
Skicka en kommentar