... några fler saker? Jag ställde den frågan till mig själv imorse...
Svaret blev ett självklart nej!
Därför har jag bestämt att för varje sak jag vill köpa ska jag istället sätta in pengarna på Hugos sparkonto. Jag tror att det kan bli en hel del där efter ett tag.
Det gäller att bara att verkligen inte fuska den här gången. Ni som läst min blogg kanske minns sist när jag skulle ha köpstopp & det enda jag fick köpa var nödvändiga saker till Hugo.
Det var fruktansvärt mycket saker som verkligen var nödvändiga till honom just då. *fniss*Mamma säger att jag är shoppingberoende & jag börjar faktiskt tro henne mer & mer. Men hur gör man för att sluta?
Det handlar inte om att jag inte har råd att shoppa utan mer om att jag faktiskt inte har plats för allt jag köper!

En loppisfyndad bricka.
För ett par månader sedan upptäckte jag även en tjänst hos min bank som heter extraspar. Den går ut på att för varje kortköp jag gör så rundas det av till närmasta tiotal (man väljer själv hur det ska rundas av) & de extra pengarna sätts in på Hugos konto.
Gjorde en snabbkoll idag & ungefär 1000 kr har hamnat på hans konto tack vare detta. & jag har inte ens märkt av det... Så det är ett väldigt bra sätt att spara.
För att helt byta samtalsämne så gjorde jag mig riktigt illa igår kväll. Klantig som man är... A skulle nog kanske säga ograciös, men iallafall så skulle jag klättra upp på Hugos lilla stol & sätta en filt för fönstret i Hugos rum (rullgardinen har inte kommit upp än)
Lutade mig lite åt sidan & stolen vickar till & jag ramlar ner på Hugos lilla gungstol bredvid, skrapar upp hela smalbenet & lyckas landa snett på en foten. Så inatt har jag inte sovit mycket pga en jäkligt svullen & öm fot.
Det roliga i det hela är när Hugo hör mig skrika Aj! Så ropar han:
Mamma, slog du dig?
Jaa kvider jag fram innifrån Hugos rum & då kommer gullungen fram till mig klappar lite på mig & frågar
- Hu gick dä mamma? Lite sådär ledset som bara ett barn lyckas med...
Så mitt i mitt "måste nästan grina fall" så börjar jag gapskratta åt honom. Det är tur man har honom som genast kan göra en glad igen.
Hoppas bara nu jag kan dansa på lördag när jag ska på Husgunget...
Usch vad jag skriver. Nu får det vara nog.
Kramar till er alla.